Efter att ha sett Maria Larssons eviga ögonblick kan jag konstatera följande:
- Försäkringskassan var precis lika usel för 100 år sen som i dag.
- Maria skulle ha sparat in en massa kosing på att leva så pass länge att hon hade kunnat köpa en digitalkamera istället.
- Persbrandt spelar, än en gång, den kravlösa rollen av sig själv. (se bild)
